Falla fritt

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut

Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen

Jag gav upp för länge sen



2 steg från paradise

Har suttit och planerat min sommar lite och kommit fram till att jag inte kommer att vara hemma lika mycket i år. Först ska jag till Visby med Julia, nästan direkt när jag kommer hem åker jag på Peace&Love i Borlänge, dagen efter drar jag på ridträningsläger i Nora och någon vecka senare åker jag till Värmland. Men det ska bli skönt att ha något att göra, jag blir lätt rastlös och vill ha saker inplanerat som jag kan se fram emot.

Om 10 dagar är det Gotland som gäller!


River en vacker dröm

Jag har flyttat ur mitt andra hem och splittrats från min familj. Den trygghet som alltid har funnits är nu bort blåst. De personer som har hjälpt mig genom allt och fått mig att orka kommer inte längre att finnas där.

I torsdags var det skolavslutning, jag slutade nian. Vi hade förväntat oss att gråta floder över att behöva lämna varandra, men endast några tårar fälldes. Ingen förstod riktigt vad som komma skall. Jag förstår fortfarande inte att vi inte kommer att träffas igen i höst, precis som vi gjort i tio års tid. Det är så ofattbart. Vissa av dessa personer har följt mig sedan jag föddes. Att inte träffa dem igen i höst finns inte i min värld.

När jag lämnade skolan var jag så glad. Jag kände mig klar, mätt och redo att gå vidare. Men det är nu när jag börjar förstå vad som har hänt som jag ångrar att jag inte brydde mig mer. Varför tog jag inte tillvara på den underbara tid som var? Det är lätt att säga nu...

Jag kan även tycka att det är skönt att få byta ut och börja om. Efter tio år fastnar man lätt i gamla spår som sen kan vara svåra att ta sig ur. Nu vill jag växa upp ur dessa spår och sikta framåt. Stå på egna ben.


Med ena foten utanför

Du flyger högre än oss andra,
man får se upp varenda gång.
Först när du tar dig ner på jorden,
först då kan jag va din vän.

Det är grönare i parken
och du ropar högt när du är där.
Du säger att jag skrämde bort dig,
men du var ju aldrig här.

Du går ensam hem från krogen
och jag undrar hur du gör,
om det är lättare att falla
med ena foten utanför.





(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)


Mitt gullbergs kaj paradis

Idag är en trött dag. Sov riktigt dåligt inatt på grund av värmen i mitt rum, kvavt och jobbigt. Sen ska vi ju städa ur skåpen idag i skolan också och därefter städa bort allt vi någonsin gjort där. Känner att min energi inte riktigt kommer att räcka så långt.
Nej fast nu orkar jag inte vara negativ! Ikväll är det avslutningsmiddag också, ruligt ruligt!





Små fina bilder från gårdagen. Mycket bra dag med kubbspelande och gitarrspelande i Vasaparken!


PEACE

(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Jag har lovat att jag skulle skriva några saker som ni kanske inte visste om mig, och eftersom att jag alltid håller vad jag lovar (och har för tillfället väldigt tråkigt) så har ni här 6 punkter ni kanske eller kanske inte visste om mig:


1. Jag är ett otroligt kontrollfreak. Saker som kan göra att jag tappar kontrollen över situationen gör mig livrädd och panikslagen. Till exempel vatten, trånga utrymmen, att sitta fast, masker eller mörker. Djupt vatten håller jag mig helt ifrån, trånga utrymmen med. Att på något sätt sitta fast är svårt att undvika eftersom att det oftast inte är något man väljer själv, men när det händer är det väldigt obehagligt. Om jag ser en person med en mask för ansiktet försvinner jag därifrån fortare än jag kom dit, jultomten är en av de "personer" som skrämmer mig mest. Mörker klarar jag inte alls av, är jag ensam hemma är alla lampor tända och när jag ska sova måste jag ha någon liten lampa på.


2. Jag är otroligt envis men har samtidigt väldigt dåligt tålamod. Själv förstår jag inte hur det går ihop men så är det i alla fall. Det finns saker som jag verkligen vill ska funka och som jag kämpar för, men tar det för lång tid innan något händer ger jag upp.


3. Jag har alltid varit ganska blyg. Sakta men säkert börjar den tysta och lite försiktiga sidan av mig nu försvinna och jag vågar stå för vad jag gör och bryr mig inte längre om vad andra tycker. Men beroende på situationen och vilken sorts människor jag möter kan jag fortfarande falla tllbaka dit.


4. Jag har väldigt svårt att lita på männikor. Om en person ger mig en komplimang blir jag alltid osäker, säger personen det för att den tycker det eller bara för att vara snäll?


5. Att passa tider är absolut inte min starkaste sida. Jag är en otrolig tidsoptimist och hinner alltid fram i sista sekunden.

6. Jag är en gigantisk perfektionist och måste jag alltid räta till saker. Till exempel: Är jag med någon som har ett halsband där låset har dragit fram sig och hänger nere vid hänget kan jag inte sluta irritera mig på det förren jag får fixa till det. Det är även utterst få gånger som jag har blivit nöjd med någonting som jag har gjort i skolan, allting måste vara perfekt för att jag ska vara nöjd.


Så där! Märkte nu att det tog dubbelt så lång tid att skriva den än att läsa den, haha. Men nu vet ni lite mer om mig, hoppas det i alla fall var liiiite kul att läsa!


Foto: Julia Hjelmqwist.

(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)


Wonderbart

Allting är bara så underbart just nu. Ni vet när allting känns så otroligt, nästan läskigt perfekt? Så är mitt liv nu. Det är nästan så perfekt att man börjar vänta på att något jobbigt ska hända.
På tisdag ska vi bara göra något kul i skolan och njuta av de sista dagarna, på onsdag är det fotbollsturnering hela dagen och på torsdag slutar vi. Sen är det SOMMARLOV! Jag kan inte förstå det. Det är ju liksom höjdpunkten på året, och den är snart, äntligen här!!
Nu ska man bara NJUTA av sommaren och ledigheten efter den panikkalla vintern.


En charmig bild som togs på ett grillhäng för några veckor sen. Marshmallows e gott!


(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)

Livet är bra underbart ibland!

Det jag så länge har längtat efter är nu här, sista pluggdagen. Eller rättare sagt var den igår, vilken betyder att jag ALDRIG mer kommer skriva ett till prov eller uppsats på Rotundaskolan! SÅ UNDERBART. Efter att i två veckors tid ha suttit uppe till halv 3 varje natt med uppsatser och redovisningar kan jag äntligen få sova en hel natt.
Direkt när jag kom hem slängde jag mig i sängen och sov bort hela kvällen, vaknade 19.00 av att faktiskt vara utvilad. Nu har jag kollat på tv resten av kvällen, bara för att försöka förstå att jag inte kommer behöva plugga.

De dagar som ligger framåt är bara helt underbara. Imorgon har vi idrottsdag, hela helgen ska jag "jobba" på Klubb Revolt, Måndag-onsdag nästa vecka är vi på klassresa och är sedan lediga torsdag-måndag. Tisdag städar vi bort alla spår vi har gjort på Rotundaskolan och på onsdag är det fotbollsturnering. Torsdagen slutar vi!! SJUKT! Men grymt underbart.

Nu ska jag fira med lite fettismat, chicken nuggets och strips! Hehe, på en torsdag...!



(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)

Trust

Var i hela världen kan man finna
förnämhet utan högfärd,
vänskap utan avund
eller skönhet utan fåfänga?
Här, där elegans inramas av muskler
och mildhet tyglar styrka.
Han tjänar med värdighet,
han har kämpat utan fienskap.
Det finns ingen så kraftfull,
ingen mindre våldsam, ingen
så snabb eller mer tålmodig.
Mina damer och herrar-
HÄSTEN.





(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)

Den Fulaste Flickan i Världen


Han räddade min kväll igår.

Jag kan ärligt talat lova att jag hade den tråkigaste valborg av alla igår. Planer som planerats sedan länge ändrades i sista sekund och allt slutade med att jag satt hemma och proppade i mig chips, ensam. Deprimerad av alla statusar på Facebook om att folk var ute och hade kul. Det kändes som att jag missade något, har sista april redan varit? Vart lite chockad när jag såg att det redan var första maj idag, hänger inte riktigt med.

Nu blickar jag framåt. Det är inte alls långt kvar till sommarlovet, 5 ½ vecka, 40 dagar. Taggad till tusen!



(Inlägg är hämtade från min tidigare blogg, därför är de på fel datum)

RSS 2.0